Lördagen den 24 november 2007
Sitter på planet på väg från Innsbruck till Wien, redo att lyfta. I Wien har jag ett snabbt byte på 25 min. Hoppas mitt bagage hinner packas om! Landar i Gbg kl 12.25, då kommer taxi Roger Josefsson och hämtar upp mig. Lyx! Tävlingen är avklarad, mer är det inte tyvärr. Besvikelsen på mig själv är enorm. Tidskvalet på torsdagen är jag däremot nöjd med. Jag kvalade som 25:a av 100 startande med ett säkert åk. Körde inte för fullt och gjorde lite ”speedchecks” inför vissa hinder. Det kändes grymt skönt att vara tillbaka i en stor skicross bana efter 3 års uppehåll. Fredagen startade med en lång väntan. Det blåste jättemycket så liften kunde inte öppna. När väl vinden hade avtagit lite efter nästan 3 timmars väntan var frågan om tävlingen skulle genomföras då det låg mycket snö i banan samt att vinden eventuellt var för stark. När det blåser för mycket är det farligt i och med att vinden påverkar de luftfärder man får i de stora hoppen. Är det också stora snövallar i banan gör att ifall någon åkare kommer ut i det, tappar han fart vilket kan orsaka till för korta flyg över stora hopp. Nu genomfördes tävlingen efter noga övervägande av arrangören, sponsorer, tv team och åkare. Först var det besiktning av banan och sedan ett träningsåk. Träningsåket kändes bra och jag gav fullt i de hinder där jag ”speedcheckat” dagen innan. 48 åkare var kvalade till finaler. Jag körde i andra åttondelsfinalen. Valde den yttersta gaten till vänster, dumt val skulle det visa sig. Jag var taggad till tänderna och var redo att kasta mig ut i banan. När gaten väl föll var det en sorgligt trött Josefsson som drog sig ut i banan. Jag hade inget tryck över huvud taget. Hamnade 4:a efter första hoppet på väg in i första vänster kurvan. Där valde jag innerspår och passerade Tjecken Sefik (tror jag han heter i alla fall). Han hade mer fart med sig från velodromen och gick om igen över stepup hoppet. I partiet med stepdown hopp, roller, vänstersväng, roller, gick jag om honom på insidan igen. När vi sen närmade oss nästa stepdown hopp, låg han bakom på min högersida men där stängde jag honom att gå förbi. Han hakade då i mina skidor vilket resulterade i att både han och jag kraschade ut. Fan! Hur kan man då sammanfatta detta? Jo, Skicross. Starten är väldigt viktig och jag missade den totalt. Åkning stämde däremot bra.
Det positiva jag tar med mig hem från denna resa är att jag fick tre dagars bra åkning innan tävling och att det känns riktigt bra att vara tillbaka i en stor och snabb skicross bana igen. Efter 4 års frånvaro från internationellt tävlande känns inte vägen till toppen allt för främmande.
För att nå framgång krävs många förluster…
I skrivande stund sitter jag på planet mellan Wien och Landvetter. Jag hade 15 minuter på mig att springa genom halva flygplatsen i Wien. Nu är frågan hur stor chansen är att mitt bagage har kommit med. Det lär visa sig om en och en halv timma. Veckan som står för dörren kommer bestå av arbete och träning. Kommer också få va hemma själv då min Li ska semestra i Barcelona med sin pappa. Hur ska det gå? =) Kommer få träffa henne på torsdag kväll och på fredagen åker jag till sälen igen. Hon kanske följer med?
//Ted